Jag har nu gått runt och funderar på färger ett tag och jag undrar varför färger är så ospecifika? "Vi" har namngett alldeles för få färger, men framförallt på fel sätt.
Om en dam kommer fram till dig och säger att hon har blåa trosor på sig, då får du en bild av blåa trosor i huvudet, men vilken sorts blå det är det lämnas åt fantasin. Vissa kanske tänker på blå som himlen, andra ser en väldigt mörk ton av färgen blå. Om det är någon situation man inte vill föreställa sig fel färg så är det ju i en sådan situation. Det blir alldeles galet.
För att lösa detta världsomfattande problem har jag kommit fram till följande:
Vi måste börja beskriva färger genom att sätta dem i vardagliga situationer, en situation där alla relaterar till samma färg. Därför har jag listat ett antal exempel och hoppas att denna färggivning kommer att sprida sig, för vem vill leva i ovisshet?
* Datorhaveris Blått - Vi har väl alla någon gång fått blåskärm.
* Genomskinligt kissgult - När kisset är sådär genomskinligt fast ändå gult.
* Tecknad Sandstormsorange - Tänk sanden i Alladin eller Prinsen av Egypten, där sanden är mer orange än brun.
* Farmors Teservisgrönt - Om farmor har en teservis så är den alltid lite grön.
Carpe Diem
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar