Jag stod lite lätt lutad över min boll, hårt grepp kring klubban och svetten i pannan bildade pärlor som kunde ha fått ostron att skämmas. Satte jag den skulle jag vinna. Hur fan kunde man vara så nervös som jag var nu? Och det var är inte det värsta, varför var jag både bajsnödig och hungrig samtidigt?
Jag lyfte klubban för att börja baksvingen när plötsligt magen kurrade till och jag kände hur det vred sig av smärta i mitt inre. I en rörelse som såg ut som något från "Thriller" - videon smet jag bak ett par meter och fejkade en ny läsning av linjen. Nu var det dags, det vore pinsamt att vänta längre.
Jag gick fram till bollen och slog till den bestämt. När bollen gick i hål släppte all nervositet i kroppen, musklerna slappnade av och jag drog ett djupt andetag. Synd bara att jag slappnade av så mycket att mina tarmar släppte lös den smärta de höll inne.
Jag hade inte bajsat på mig på 40 år, men vad fan gjorde det när jag vann! Nu skulle det smaka med pizza och öl i klubbhuset, resten löser sig med en dusch.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar