Jag och min halsstarrige gelike var oense om hermeneutiken i vårt senaste lektyr. Detta skapade således en melankolisk atmosfär vid matbordet. Som en sann epikuré, samt en man av gott manér, tillät jag inte en vansklig situation som denna fördärva vår aptit. Hans uppförande indikerade på en illusorisk kredibilitet, men man skall ej stigmatisera trotts hans tafatta försök att med cynism pådyvla mig allehanda intolerabla ställningstaganden.
Denna dualistiska allegori med ett således utmärkande tema av chauvinism visade sig inte vara explicit nog då kontexten uppenbarligen inte förnimmades entydig.
Vår sedvanliga fraternisering hade följaktligen övergått till en benign backanal i docerat tonläge. Ett frapperande fenomen av akustisk natur, alstrat av en malplacerad radiator, kanaliserade dock vår uppmärksamhet och vi nödgades avsluta konversationen.
Som avslutande klicheé vill jag framföra ordspråket: Carpe Diem, att fånga dagen!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar